Hundmassage eller konsten att göra en gammal hund nöjd
Förutom särbo och son räknas djuren givetvis in i familjen. Jag vet inte riktigt vem som äger vem, så jag väljer att säga att det bor en katt, två hundar och tre hästar här på torpet. Eftersom båda hundarna har en förtid som hemlösa är det ingen som riktigt vet hur gamla dom är, men jag vet åtminstone att Didi är minst 12 år. Förmodligen äldre än det. Med åldern har det kommit lite olika krämpor, precis som med alla andra som inte är gröngölingar längre – oavsett om man är utrustat med två eller fyra ben.
Ifjol blev Didi riktigt dålig och röntgenbilder visade artros och en förklaring på hennes stelhet och smärta som gjorde henne ledsen och låg. Hon skrek till ibland och markerade att det gjorde ont i nacken, varpå jag instinktivt började massera där till det onda släppte.Jag ska bara skjuta in här, att jag sa till veterinären att om det här är det bästa hon kommer må avslutar vi här. Jag ville inte att mitt frihetsälskande lilla yrväder skulle sluta sina dagar på det sättet. Jag tycker att det är den tunga plikt man har när man tar ansvaret för ett djur. Men efter att ha fått rätt medicin var hon tillbaka till sitt gamla jag igen. Dock går det mesta lite saktare med ålderns rätt, men så länge svansen går som en dammvippa är det lugnt.
Innan medicinbehandlingen, när Didi fortfarande fick sina smärtattacker, masserade jag som sagt till det släppte. Ganska omgående sprang hon till mig när det började och lutade sig mot mig så jag kunde hjälpa henne. Jag utbildade mig till hästmassör för en hel massa år sen, men har alltid tyckt att hundar har så pyttesmå muskler jämfört med hästar att det att massera hundar är som att ha ålderssyn (som jag då) och läsa utan glasögon.Nu fick jag då kravet på mig att "hallå, massera mig NU!" Det där kravet höll i sig även efter hon började må bra igen. Ibland kan hon komma 10 gånger på en dag och kräva några minuters massage, vilket jag en gång nekade till. Hur mycket ska jag behöva knåda den där lilla damen, tänkte jag och avslog ödmjukast hennes begäran. Dagen efter mådde hon riktigt dåligt men jag kunde massera henne så det blev bra igen. Det gav mig en tankeställare. Lyssna på hunden! Hon sa ju till att något var på gång, jag ignorerade det och hon fick rätt. Inga fler avslag nu.
Det finns gott om tips på nätet om tillvägagångssätt (se länkarna nedan), så det ska jag inte gå in på här. Men dagens tips härifrån består i att om du masserar en liten stund dagligen - det behöver bara vara ett par minuter i samband med vanlig kel och prat – så lär du känna din hunds muskler. Hur dom ska kännas när det är bra och hur dom känns när det är mindre bra. Hunden säger till när det är skönt och även när det gör ont, var så säker. Didi glor argt på mig när jag prickar en öm punkt och tar jag för hårt skriker hon till. Balansgång, för det är ju där det är ömt massagen behövs, och det får inte vara för mjukt heller. Man ska känna med fingrarna att man kommer in i musklerna, men inte så dom kommer ut på andra sidan såklart. Prova dig fram men ha minst lika mycket fokus på hundens reaktioner som på själva massagen.Ett par länkar till hundmassage:
https://www.youtube.com/watch?v=wmOKBjoqRcM
http://www.aktivhund.se/hund-artiklar/forbaettra-din-hunds-haelsa.asp?menuindex=9
